Jag känner mig lite orolig just nu. Bland annat så har jag en känsla att mina kunskaper gällande akutsjukvård som hjärt-lungräddning är minst sagt bristande. Vad värre, det är inte bara jag som går omkring med denna brist. Mig veterligen kan ingen på mitt kontor särskilt mycket om sådana här saker, vilket är nästan skrämmande. Skulle jag drabbas av hjärtstillestånd eller något annat hemskt på jobbet så är jag mer eller mindre rökt förmodligen. Därför tänker jag börja propagera för att alla i hela personalstyrkan genomgår en ordentlig hlr utbildning å det snaraste. Men ju aldrig när olyckan kan vara framme. Sedan är det här inte bara omtanke om mig själv. Tänk om någon kund eller annan besökare skulle gå och dö på vårt kontor, det vore ju inte direkt någon vidare reklam precis, det vore snarare riktig illa. Därför anser jag att det är av största vikt att samtliga på kontoret får lära sig det här så fort som möjligt.

Världen är allt bra orättvis. Jag vet det nu. Sannolikt kommer den alltid vara. Men det har blivit extra tydligt för mig på det privata planet på senare tid. Jag vill helst inte gå in på några detaljer här, det är nämligen ganska känsligt och personligt. Det är helt enkelt svårt för mig att prata om de här sakerna. Jag kan bara inte prata om det, inte nu i varje fall. Fast det kanske jag skulle behöva. Hittills har jag löst det här genom att försöka tänka på och sysselsätta mig med så mycket bra saker som det bara är möjligt, som till exempel seo hosting och bordtennis. Men frågan är hur långt det räcker. Troligtvis inte hela vägen. Frågan är bara vad jag ska tag mig till då mitt tillfälliga skydd brister vilket det lär göra om saker och ting fortsätter på det här sättet. Jag kan inte tänka mig något annat.